Är det för varmt??

Klicka på bilden för en större bild!

IPCC, inte riktigt hundra

McKitrick om IPCC

Märkligt att det kan få gå till på det här sättet, mycket märkligt.

Översatta delar av Ingemar Nordin, StockholmsInitiativet

I skuggan av Climategate 2.0 och Durban så kom det en mycket tänkvärd rapport om IPCC som organisation. Den är skriven av Ross McKitrick, kanadensisk professor vid University of Guelph och expert på ekonomiska och statistiska frågor kring miljö och klimat.
Efter en bra genomgång av hur IPCC-processen går till så diskuterar han hur organisationen lever upp till vad en opartisk och vetenskaplig behandling av ämnet kräver. Kritiken är förödande. De grundläggande felen med IPCCs sätt att hantera sitt uppdrag kan sammanfattas enligt följande:
1) Urvalet av lead-authors och coordinating lead-authors. Detta sköts helt av “Byrån” (det styrande administrativa organet) och få vet hur det går till. Det är sant att de olika staterna föreslår kandidater. Men Byrån väljer sedan bland dessa förslag, och Byrån har också rätt att själva välja in sina egna experter. Eller som Phil Jones skriver i ett av Climategate 2.0 mejlen: “Getting people we know and trust is vital.”
Donna Laframboise har visat att många av de utvalda författarna kommer från NGOs som Greenpeace och WWF – många av dem utan några akademiska kvalifikationer inom de områden de sedan skriver om.
2) När sedan de olika kapitlen skall skrivas så väljer författarna ut de vetenskapliga artiklar som skall ligga till grund för rapporterandet. Här förekommer ofta en intressekonflikt på så sätt att det finns en klar överrepresentation av författarnas egna alster och en klar underrepresentation av sådana artiklar som framför motstridande resultat. Det är absurt att IPCC-författarna sedan sitter och recenserar sina egna artiklar, och sina motståndares.
3) När sedan den första versionen av IPCC-rapporten går ut för extern granskning, så är det återigen författarna som bedömer huruvida man skall bry sig om de externa granskarnas synpunkter eller inte. Ofta avfärdas invändningar med hänvisning till den egna forskningen. Och ibland motiveras avfärdandena inte alls.
4) I den sista versionen så är det författarna som själva står för formuleringarna och denna version går inte ut till förnyad granskning av externa experter.
5) Summary for policy makers är författad av huvudförfattarna och av politrucker från FN. Det är denna sammanfattning som sedan läses av politiker och journalister. Den är i allmänhet skriven innan själva huvudrapporten är klar (dvs, man har på förhand bestämt vad man vill ha fram för resultat av vetenskapen). Det finns ofta stora diskrepanser beträffande osäkerheter och annat mellan sammanfattningen och vad som sedan står i rapporten.
McKitrick jämför också med den kritik som framförts av Inter-Academy Council (IAC). Denna kritik var diplomatiskt inlindad, men i sak mycket hård. Han konstaterar också att IPCC i stort sett helt ignorerat kritiken och de reformförslag som IAC förde fram. Och inte heller verkar det som om de FN-organ som skall övervaka IPCCs arbete är särskilt intresserade av att sköta den uppgiften. McKitrick framför själv reformförslag som i stort sett går ut på att göra granskningsprocessen lika hård som den som normalt används av vetenskapliga tidskrifter.
Tja, vad skall man säga? Efter att ha sett hur IPCC ignorerat alla reformförslag av betydelse, så är jag nog ganska pessimistisk. IPCC är i praktiken kidnappad av ett 30-tal klimatforskare och aktivister som får sköta det här helt på egen hand. De har en helt unik maktposition i forskningsvärlden och kan mer eller mindre diktera både hur klimatforskningen skall bedrivas och, indirekt, vad de politiska besluten bör vara.
Jag är nog mest böjd att hålla med Willis Eschenbach i hans kommentar till Judith Currys diskussion om IPCC: “Kill it. Put it out of its misery …”
B

Åtta frågor som AGW-alarmisterna inte kan svara på

http://co2insanity.com/2011/12/15/eight-questions-to-kill-the-kyoto-climate-protocol-in-2012/

Stöveltramp, “The Empire Strikes Back”

En Engelsk klimatskeptisk bloggare har får besök a 6 poliser och en representant från US Department of Justice, Criminal Division.
De har tagit 2 laptops och en router. “For investigation”. Bloggaren i fråga var en av de första som fick ta emot de senaste läckta
emailen från IPCC. Han bloggar med “WordPress” och även de har kontaktats.

För mer detaljerad information läs på:
http://joannenova.com.au/2011/12/tallblokes-computer-siezed-jeff-id-threatened-in-climategate-retaliation-its-intimidation/

Verkar mer som ett skrämskott mot skeptiska bloggare än ett seriöst försök att hitta läckan.

Det verkliga misslyckandet i Durban

Läste en mycket bra artikel på WUWT
“The True Failure of Durban”
Om det fungerar skall jag översätta den till svenska. Tills vidare lägger jag in en länk till den engelska texten av Dennis Ray Wingo

http://wattsupwiththat.com/2011/12/10/the-true-failure-of-durban/

Rädslan för negativa konsekvenser pga utsläpp av CO2 används som ett verktyg för att tvinga den utvecklade delen av världen till ekonomisk och politiskt självmord. Det påstås att vi måste begå självmord eftersom vi måste binda oss till en “Rättvis fördelning av atmosfären och ta med i beräkningen historisk klimatskuld och befolkning” [punkt 33g av FCCC/AWGLCA/2011/CRP.39 dokumentet] Det sägs oss att det enda rättvisa vägen att göra detta är att transferera stora mängder pengar till “Non Annex World” och att vi måste stoppa ökningen av koldioxidutsläppen i “Annex 1” (den västerländska civilisationen) omedelbart (punkt 33d, punkt 32)

Två kritiska förutsättningar är underlag för hela Durban-konferensen, precis som tidigare. Den första är att vi lever i en begränsad värld och att fördelning av resurser och en omedelbar begränsning av utsläpp av koldioxid är de enda vägen till en “hållbar” framtid. Den andra är att teknologi inte kan lösa problemen men att politik kan. Vad bygger dessa förutsättningar på och är de valida? Är detta den enda vägen framåt? Är vi predestinerade att lämna vår välfärd för en evig halvfattigdom? Den mänskliga naturen revolterar naturligtvis mot denna dystra framtid. Och med goda skäl.

Förutsättningarna

Jag vill inte överdramatisera men jag kan bara dra slutsatsen från den information som är tillgänglig för mig som generalsekreterare att medlemmarna av FN har kanske 10 år för att lösa sina gamla konflikter och starta ett globalt partnerskap för att stoppa upprustningen, förbättra människors levnadsvillkor, desarmera befolkningsexplosionen och att skapa förutsättningar för ett momentum för att starta detta. Om ett sådant partnerskap inte åstadkommes inom ett årtionde så är jag rädd för att de problem jag har nämnt kommer att ha nått så stora proportioner att de kommer att vara omöjliga att kontrollera.

Vem sade detta? Detta uttalande kunde mycket väl ha varit förtalet till Durban-konferensen men det är faktiskt uttalat av FN sekreterare U Thant 1969 och är inkluderat som en introduktion till boken “Limits to Growth”. Boken “Limits to Growth” är hörnstenen för den gröna rörelsen så väl som den underliggande förutsättningen i Durban-konferensen.

Jordens begränsning

Den första förutsättningen att Jorden är allt vi har och att våra tillgångar är begränsade till det vi har här är felaktig. 2005 var jag inviterad att bidra med ett kapitel i en bok om “Spacepower Theory” som utgavs av förvarsdepartementet och som ett tillägg till Clauswitz’s klassiska “Landpower Theory”, Alfred Mahan’s “Sea Power Theory” och General Billy Mitchell’s Airpower Theory”. I mitt kapitel om “Economic Development of the Solar System as heart of a Spacepower Theory” myntades uttrycket “geocentric”.

“geocentric” definieras som ett tänkesätt som ser “spacepower” som fokuserande primärt på handlingar, aktörer och influenser på jordiska krafter. på jorden själv och dess närliggande himlakroppar.

Den underliggande förutsättningen att planeten jorden och dess resurser utgör allt som existerar för människan är ett geocentriskt tankesätt som har falsifierats de senaste dekaderna av NASA, ESA och andra nationers utskickande av rymdfarkoster till månen och vidare. Bara de senaste åren har vi upptäckt miljarder ton av vatten på månen, biljoner ton av aluminium, titan,järn,uran,torium och andra sällsynta jordmetaller tillsammans med platina- grupps metaller, kobolt, nickel och järn från asteroid-nedslag. Asteroidbältet finns okänd mängd av vatten,metaller och annat som ej identifierats än. En enda liten metall-asteroid. 3554 Amun, har tiotals biljoner dollar värt av metaller och en asteroid av samma typ, 216 Cleopatra, har en miljard biljoner mer resurser av samma typ. Vi vet att Mars har stora vattendepåer och de två Mars-fordonen Spirit och Opportunity hittade under några kilometers färd tillräckligt med asteroidfragment för att starta en industri på Mars. Det är absurt att att tro att det geocentriska tankesättet från LTG och Durban idag är korrekt.

Inget förtroende för teknologi

Den antagna oförmågan att teknologi kan lösa dagens problem är den andra hörnstenen i LTG och idag i Durban. För den som förstår historia och teknologi så är så är följande uttalande av författarna till LTG fullständigt absurt

Att tillämpa teknologi mot det naturliga trycket som miljön gör mot varje tillväxt-process har varit så lyckosamt historiskt att en hel kultur har utvecklats runt principen att man kan strida mot gränserna snarare än att leva med dem. Denna kultur har förstärkts av av den synbara oändligt stora jorden och av människans relativa litenhet och hennes aktiviteter.

(Sida 156, Limits to Growth)

… Vi har sett det nödvändigt att uppehålla oss så länge på analysen av teknologi eftersom vi har funnit att teknologisk optimism är det vanligaste och farligaste reaktionen vi funnit. Teknologi kan lindra symptom på ett problem utan att åtgärda det underliggande problemet. Att lita på teknologi som den slutliga lösningen på alla fundamentala problem kan därför leda oss bort från det fundamentala problemet – problemet med tillväxt i ett begränsat system – och hindra oss från effektivt tackla problemet

(Sida 159 LTG)

Om du tror att detta tankesätt är från 1970-talet, begrunda vad Al Gore sade i sin bok “Earth in Balance” från 1992:

Fortsättning följer! mer text

Vad är det man försöker få till i Durban?

Det ett skrämmande perspektiv. Eko-fascism

Lord Christopher Monckton: The Coming New International Climate Court 1/2
http://www.youtube.com/watch?v=x6p-qmAiebc&feature=channel_video_title

Lord Christopher Monckton: The Coming New International Climate Court 2/2
http://www.youtube.com/watch?v=-Mkg49ql2_o&feature=channel_video_title

Marc Morano: World Government Built on Eco-Fascism to Control All
http://www.youtube.com/watch?v=pyqbRf65Lcw&feature=channel_video_title

Helikoptersyn, maktsträvanden

I och med den insyn som vi fått i hur IPCC arbetar via “Climategate 2” där ytterligare en stor mängd emails har kommit fram i dagens ljus kan man utan att överdriva konstatera:

1. Det är en kärna av politiserade forskare som bestämmer.

2. Denna kärna drar sig inte för att använda ohederliga metoder för att försöka bevisa att AGW är något mycket farligt

Hela spektaklet med AGW är endast ett medel för att försöka åstadkomma någon form av “Global Governance”,  en förskönande omskrivning av en en sorts odemokratisk “Världsregering ” styrd av teknokrater. Makt alltså.

Makt till FN.

Vi har även den senaste utvecklingen inom Euro-zonen.  Efter fiaskot där flera av Euro-länderna lever över sina tillgångar vill EU införa legalt bindande regler för ett lands budget skall skötas och att införa ovillkorliga straff om de inte följs.  Med andra ord.  EU skall styra konomin i medlemsländerna, medlemsländerna skall ge upp en del av sin självständighet och överlämna den till teknokrater i Bryssel.  Dessa teknokrater som alltså inte är demokratiskt valda utan närmast kan jämföras med den kommunistiska “Nomenklaturan” som bestämde allt men som själva var undantagna från att leva under reglerna. Makt alltså.

Makt till EU.

En otrevlig heikoptersyn.  Du (o)sköna nya värld där personer som Maurice Strong,  Rajendra Pachauri mfl bestämmer hur vi skall leva.

Och i Sverige tycks vi  ha  godtrogna politiker som tror att dessa båda strävandena görs med medborgarnas bästa för ögonen.  Herreduminskapare vad naivt!

 

Petimeterbyråkrater och karriärpolitiker

Sverige styrs numera alltmer av petimeterbyråkrater och karriärpolitiker i Bryssel. Ett exempel är förbudet mot traditionella glödlampor.  Man påstår att en övergång till lågenergilampor är ett steg att förhindra att planeten blir överhettad på grand av utsläpp av koldioxid. Den indiciekedja man använder som argument är otroligt svag. Det är inte ens en beviskedja. Allt emanerar från byråkratins och maktsträvandets högborg Bryssel.  Argumentation är svag. Hur mycket energi sparas på att få över till lågenergilampor? Det kanske finns andra åtgärder som sparar lika mycket. Kommer vi att få energi-poliser som kommer hem till oss för att kolla att vi inte har för varmt hemma? Eller för kallt för de som bor där det är varmt.  Eller att vi  duschar med varmt vatten för länge. Eller gud förbjude kanske har bubbelpool.  Eller ett sån där mysigt upphettad bad utomhus som man kan bada i på vintern.  Var tusan går gränsen? Kanske ransoneringskort på kött och drivmedel. Allt medan miljöbyråkraterna flyger i tusental till evinnerliga konferenser med strandpartajer och fri dricka.  Skall vi återinföra ståndssamhället med en “frälse” eller “nomenklatura” som kan göra som de vill medan populasen skall bära tagelskjorta?

Förbudet av glödlampor är bara ett symptom på att vi inte längre lever i en demokrati.  Besluts fattas på totalt molnfri höjd av teknokrater med en okänd agenda.

Glödlampsförbudet. Det är med det på precis samma sätt som med freonförbudet.  Freontillverkarens paten höll på att gå ut och de hade en ny och dyrare produkt klar. I dag kan man konstatera att freonförbudet på intet sätt har påverkat ozon-hålet.

Politiserad vetenskap är en ohemul hydra!

2 miljoner människor dog i malaria som en konsekvens av förbudet mot DDT.  Trots att det fanns metoder för en säker användning.  2 miljoner döda senare har man ändrat på förbudet.

Ett område som vi inte riktigt vet utslaget på är svininfluensavaccinet. Men misstänksam blir man. Där visade det sig att boten i flera fall var värre än soten.

Makt korrumperar.  Total makt korrumperar totalt. Gud bevare oss från en politisk makt i Bryssel!